ellenk

Söndag igen och jag ligger i sängen och ska sova. Helgen har gått i ett enda svep och jag är så trött efter att ha tränat både step och fotboll nu ikväll! 

Men så kul, älskar det här! 

En annan sak jag inte kan sluta tänka på nu, som jag grubblat över i några dagar nu är hur uppriven jag är som person när det gäller mina känslor. 

Jag har alltid haft svårt för att människor ska vara arga på mig eller sura. Därför får jag alltid ont i magen när det känns som jag gjort något fel. För jag vet hur lätt jag känt mig nedtryckt förut av att jag tagit ett beslut som inte passat någon annan i smaken. Det är som en enda stor våg av ångest som sköljs över mig och stannar kvar på mitt samvete flera dagar så jag kan grubbla på fram och tillbaka. Det är så jobbigt. Hur kan såna sår inte läka? 

Att jag tillexempel kan ursäkta andra med att det är lugnt, du behöver inte känna att du gjort mig illa. 

FÖR att jag känner att det är en vardagssak för mig. 

Att jag blivit sårad så mycket att jag helt plötsligt är van med den känslan. Jag vet inte hur det ska kännas över huvudtaget. Utan att jag bara är van med känslan att behöva ursäkta mig, men att aldrig bli ursäktad. 

Ska det behöva kännas så? 

Kan inte ens säga till mig själv att du är värd mer än så, för jag vet inte hur det känns att vara värd mer än så. 

Det här är en sån jobbig sak för mig att jag blir förvånad över att jag ens skriver det här. Men på något vänster så hopps jag att såren kommer läkas av att jag jobbar på mig själv och kör mig grej. Och att det bara finns ärr kvar som påminner om det som varit och som gjort mig starkare!